”Örnkollen” skulle rubriken för utflykten kunna vara eller ”två livskryss” som skulle ge en mer personlig tusch på händelsen. Det senare skulle dessutom avslöja vilka stora luckor jag har i mitt fågelskådande.
Jag har långt ifrån sett alla arter som ska häcka, övervintra eller passera Sverige, om jag får uttrycka, på ett naturligt sätt. Det kan vara skälet till att jag inte har något större behov att åka land och rike runt för att kryssa rariteter som navigerat fel. Det finns så mycket annat kvar att uppleva.
Det blev en utvikning, nu åter till exkursionen. Jag har aldrig sett en kungsörn och den står högt på min önskelista, därför anmälde jag mig till ”Örnkollen” i år, som arrangeras av Angarngruppen.
Vi samlas klockan 07.30 i Vallentuna, för att i uppfyllda bilar åka till Hårby vid Hjälstaviken.

Solen har just kommit upp över horisonten men döljs delvis i låga moln. Det känns ruggigt när vi strömmar ut ur bilarna med kikare och tuber för att spana av omnejden. Jag brukar sällan frysa, men nu gör jag det redan efter några minuter.
Vad vi förväntar oss att finna just här vet jag inte riktigt men kråkor, kajor och en ensam fasan blir inledning på dagens exkursion och på långt håll kan vi också se en fjällvråk som sitter och bidar sin tid i morgonljuset. För mig skulle vråken kunna passera som en ovanligt ljus ormvråk. Avståndet är som sagt långt och rinnande ögon förbättrar inte bilden.

Nästa anhalt blir vid Biskopskullas kyrka. Med utsikt över fälten och bakomvarande skogsrand intar vi det medhavda kaffet intill kyrkomuren, medan vi samtidigt spanar av trädtopparna efter örn.
Ute på gärdet nedanför oss ser vi en grupp rapphöns. Vid första anblicken är det en mörk fläck som, även genom tuben, kan tas för en framsmält plogtilta som sticker upp ur snön. När jag stirrat en stund, ser jag hur jordklumpen ändrar form och snart kan jag även urskilja enskilda individer.
Rapphönsen blir mitt första livskryss i dag. Jag har troligen sett rapphöns för mycket länge sedan, men det var i ett annat, och mindre fågelfixerat, skede i livet.
Hur de mer erfarna kan urskilja alla individer i de mörka fläckarna övergår mitt förstånd men i Artportalen rapporterades senare 16 rapphöns.
Ingen örn, även om en ljusare fläck i en av granarna får pulsen att stiga för några av oss. Själv är jag mer en nöjd med rapphönsen, en riktig höjdare. En ensam råka tillsammans med en flock kråkor borta vid en gård, är inte helt fel det heller. Får väl betraktas som en primör för året.
Vi fortsätter till något som kallas Rydaladan. Här ser vi havsörn tillsammans med kråkor och korpar ute på en åker. Efter en stunds väntan, i en grantopp, långt bort på andra sidan fälten sitter äntligen mitt livs första kungsörn.

Tar fram kameran och monterar på teleobjektivet. Tar en serie bilder som jag på förhand vet inte blir något, men den mörka fläcken uppe i tallen är i alla fall mitt livs första kungsörn.
Nu skulle jag kunna åka hem, bättre kan det inte bli. Tur att inte den möjligheten står till buds för då hade jag missat en mycket vacker fjällvråk. Det var till och med två fjällvråkar, men en var som sagt otroligt grann.
Vi stannar till på ytterligare ett par platser i området innan färden går mot Uppsala.
Långt ifrån alla har sett hökugglan i kanten av Åriket. Och inte långt från hökugglans tillhåll, vid ett reningsverk, övervintrar en forsärla.
Hökugglan sitter i en stolpe och låter sig beskådas en stund. Forsärlan är mer svårflörtad. Många får aldrig se den men jag har tur att ha blicken åt rätt håll när den flyger mellan två slamavskiljning dammar.
Skymningen smyger på oss, klockan är redan halv fyra, så det är hög tid att avsluta en givande dag.    

I början av januari 2016 kom det rapporter om en hökuggla vid Libro bäck, ett industriområde norr om Uppsala. Den 4 januari for jag dit för att få se den. Nu är det dags igen. En hökuggla har slagit sig ner, nu i andra änden av stan, på ett litet område inklämt mellan stambanan och södra infarten till centrum. Efter ett tips från en skådarkompis, som även var med vid Libro bäck, kollar jag även i Artportalen för att få en mer exakt position.
När jag väl lokaliserat området och hittat en plats att ställa bilen, är det enkelt. På ett litet fält med dungar av lärk, tall och lite lövträd står redan några ornitologer med kikare och kameror. Eftersom ugglan rapporterats som stationär ett antal dagar, så lär det vara en jämn ström med folk under den ljusa delen av dagen.
När jag först ser hökugglan, sitter den i en lärk med några förargliga kvistar framför sig. Om det inte vore för eftersträvan av den perfekta bilden, så spelar väl några kvistar ingen roll, kan man tycka, det blir ju ett hökugglekryss i alla fall.

Ugglan sitter envist kvar i sin lärk, vrider ständigt på huvudet, som om den skulle sakna halskotor och med jämna mellanrum betraktar den, med genomträngande blick, oss skådare.
Eftersom ugglan vägrar att flytta på sig och jag inte kan finna fler exponeringsvinklar, lämnar jag snart platsen för att se efter om pilgrimsfalken i domkyrkan är hemma.
Parkerar på den vanliga platsen vid tullhuset och promenerar in mot centrum och domkyrkan. Vid Islandsfallet och Kvarnfallet är det isfritt, så här borde jag kunna se strömstare. Men inte heller. Där emot håller ett femtiotal gräsänder till ovanför Kvarnfallet.
Men nu är det pilgrimsfalken jag vill se, som rapporteras varje dag, oftast mellan 10.00 och 13.00. Stirrande upp mot tornen går jag runt domkyrkan. Ingen falk den här gången heller, fast jag är här mellan 11.00 och 12.00. Pilgrimsfalkar är inte att lita på.
På väg tillbaka mot bilen tar jag omvägen genom Stadsparken, för se att om där kan vara några ringduvor. Även ringduvorna har dagligen rapporterats på Artportalen. Men nu blir det i alla fall utdelning. Ser inte mindre än sexton stycken ringduvor och alla sitter uppburrade i ett och samma träd.
Nöjd med duvorna åker jag tillbaka till hökugglan, som nu har flyttat till toppen av en tall. Fint läge för fotografen, förutom att den låga solen ger ett besvärligt motljus.
Jag är inte ensam nu heller, och eftersom vi följer efter hökugglan när den flyttar på sig, kan man fundera på om den inte blir stressad. Den verkar inte skygg på något vis, men hur påverkar vår ständiga närvaro möjligheten att anskaffa föda.
Vid Libro bäck, jagade den hökugglan, obehindrat medan fågelskådarna stod och såg på. Men förhållandena var annorlunda där för vi skådare kunde bara röra oss utefter en gångväg medan ugglan hade ett betydligt större område att agera på. Här är förutsättningarna inte desamma, dessutom pågår ett antal ”störande” aktiviteter som biltrafik, arbetande grävmaskiner och lastbilstransporter. Ändå har den här hökugglan, som kommer från folktomma tysta vidder, valt just den här platsen. Varför? En annan fundering jag har, är om gräv aktiviteterna i hökugglans omedelbara närhet kan ha en positiv inverkan på födotillgången. Sork, som antagligen är stapelfödan, kanske stressas fram på grund av de vibrationer grävmaskinen fortplantar i marken.

Medan jag står här och funderar kommer en liten flock gråsiskor och slår sig ner i en trädtopp, bara några meter från ugglan. Känner de varandra? Inte personligen förstås, men de har ju samma hemvist. Båda arterna häckar i taigaskogen upp till fjällbjörkszonen.
Gråsiskorna verkar irriterade och när hökugglan flyger iväg mot en annan dunge, följer några av siskorna efter, men jag vänder om mot bilen.

Det jag hitintills sett av stormen Alfridas härjningar bleknar när jag åker ut till Haken. Här råder ett inferno. Omkullvräkta träd ligger i drivor tillsammans med ledningsstolpar och kabel. Träffar Bosse G. vid fiskarens hus, som vanligt med kikaren runt halsen. Det blir en hel del stormsnack och inte så mycket om fåglar den här gången.

Det är svårt att finna skydd för nordan, även om det inte blåser så mycket känns det i alla fall kallt i vinden. Att ta av sig högerhandsken för att göra anteckningar är inte att tänka på. Inte mycket att skriva ner heller för den delen. Långt ute syns en del alfågel, lättast att upptäcka när de flyger, då sjön där ute är gropig. Det är säkert betydligt fler fåglar än man kan ana, för vid lugnt väder kan havet vara strösslat med alfåglar.
Några storskrakar drar förbi. Som mest ser jag 11 stycken, bara hannar. Minst tre skrattmåsar och några fiskmåsar kan jag också notera när jag kommit i lä på sydsidan om berget.
Att det så här års uppträder både skrattmås och fiskmås här uppe, hör nog inte till vanligheterna. Men det kan bero på det milda vädret. När jag tittar på artportalen ser jag att det rapporterats endast enstaka fynd av skrattmås i Uppland, förutom vid matflotten i Stockholm förstås. Fiskmås har rapporterat på fler platser och även i större antal.
Tar några bilder på en tångbank. I den låga solen får den isiga tången en vacker färg, men jag saknar doften.

Vid Rönnskärsudde, där förresten stigen är blockerad av omkullvräkta granar, infinner sig värmen. Här vid bänken, med skogen bakom ryggen, är det nästan alltid lä.
Inte så mycket fågel här heller, ute på havet vill säga, men det finns en matningsplats alldeles intill och där är det full fart på småfåglarna. Jag försöker ta bilder på matgästerna när de inte sitter på maten, de är ganska orädda men förargligt kvicka.

Det bli en givande utflykt, även om det kunde vara lite mer sjöfågel. Men hur nöjsam en utflykt blir, står alltid i proportion till höjden på ställda förväntningar.

Noterat under utflykten:
1. kråka (Corvus cornix) Några få noterad
2. skata (Pica pica) Endast en i närheten av fiskarens stuga
3. knölsvan (Cygnus olor) Ett stationärt par
4. gråtrut (Larus argentatus) Ser ovanligt få, kan vara längre ut bland alfåglarna
5. skrattmås (Chroicocephalus ridibundus) Minst tre st. söder om Haken
6. storskrake (Mergus merganser) 11 st. förbi flygande
7. alfågel (Clangula hyemalis) Ser inte så många, men de ligger säkert längre ut
8. knipa (Bucephala clangula) 3 st. på vattnet söder om Haken
9. fiskmås (Larus canus) Några få, svåra att räkna
10. talgoxe (Parus major) Noterad
11. domherre (Pyrrhula pyrrhula) Minst ett tiotal. Vid Rönnskärsudde
12. tofsmes (Lophophanes cristatus) Minst 2 st. vid matningen
13. talltita (Poecile montanus) 3 st. vid matningen
14. gråsiska (Acanthis flammea) Några få vid matningen
15. blåmes (Cyanistes caeruleus) Noterad vid matningen
16. svartmes (Periparus ater) Minst en vid matningen
17. havsörn (Haliaeetus albicilla) 1 ex. Juv. över havet vid Rönnskärsudde
18. nötväcka (Sita europaea) 1 st. vid matningen

Vad som döljer sig under jordmassorna vill vi nog helst inte veta, tänker jag när jag tar mig fram på en isig gångväg nedanför en före detta gigantisk soptipp.
Hagby ekopark ligger intill en nu fungerande återvinningscentral och förmodligen har den ursprungliga deponiverksamheten aldrig upphört utan bara övergått till något mer hållbart.
En gång i tiden var här en ”onyttig” våtmark som mellan 1948 och 1995 fylldes upp med 3 miljoner ton avfall. Det står på deras hemsida, ”SÖRAB har i samarbete med många engagerade och miljöintresserade människor skapat denna ekopark för att rena och återlämna den till naturen”. Vad har man återlämnat? Tänker jag. Inte en våtmark, utan ett nu mera av jord, lera och slam övertäckt sopberg.
Men varför vara så kritisk. Här har planterats tall i en del av parken. Buskar och snår har invaderat andra delar till glädje för trastar och andra som tycker om bär. En å från Vallentunasjön rinner i kanten av reservatet och här växer sälj, björk och al, och är ett tillhåll för bäver.

Här i ekoparken kan man alltid finna något av intressant i fågelväg, så det är oftast värt ett besök.
I dag är vädret inte så uppmuntrande vare sig för fåglar eller ornitologer, grått, disigt och en temperatur runt nollan. Riktigt råkallt med andra ord.
Jag möts av några gulsparvar och grönfinkar redan vid parkeringen. Ibland kan man få se riktigt stora flockar av båda arterna, men inte i dag.
Vid de två fågelmatningarna håller mesar, koltrastar och pilfinkar till. De senare trivs bäst vid Anders A : s fågelmatning som ligger inträngd i en risig dunge.

Dagens höjdare får väl vara en bofinkshanne, som visar sig på tub avstånd. Ren tur att jag får se honom.
I västra änden av parken, med utsikt mot avfallsanläggningen, syns hundratals med kajor och i kajflockarna även några kråkor. Vid andra tider på året brukar det vara gott om vitfågel runt avfallsanläggningen, men i dag ser jag bara några gråtrutar.
Jag träffar Angarnsgruppens ordförande med fru, och efter ett kortare samtal går vi och tittar efter en vattenrall som rapporterades i går intill vägbron. Men det blir inge rall i dag. Ån är inte tillfrusen så det finns långa sträckor för en vattenrall att gömma sig.
Det jag saknar vid det här besöket är övervintrande rödhakar, de håller oftast till vid fågelmatningarna. Stenknäck och gärdsmyg syns inte heller till. Vattenrall rapporteras årligen men även kungsfiskare har förekommit.

Nertecknat:
1. gulsparv (Emberiza citronella) Endast några få
2. grönfink (Chloris chloris) Allmän, men de riktigt stora flockarna saknas
3. blåmes (Cyanistes caeruleus) Den vanligaste mesen vid matningarna
4. talgoxe (Parus major) Vanlig vid matningarna
5. koltrast (Turdus merula) Ett tiotal runt matningarna
6. pilfink (Passer montanus) Gott om vid Anders A :s matning
7. entita (Poecile palustris) 1 ex. noterat
8. skata (Pica pica) endast en observerad
9. bofink (Fringilla coelebs) 1 ex. Hanne
10. björktrast (Turdus pilaris) Minst 12 ex. Utspridda i västra änden av parken
11. kaja (Corvus monedula) Uppskattar antalet till ca 200 st.
12. kråka (Corvus cornix) Betydligt färre än kajorna men ingår i samma flockar
13. gråtrut (Larus argentatus) Endast några få

Dammen är trädgårdens öga står det ofta i trädgårds litteraturen, och det är bara att hålla med. Jag tycker att alla som har möjlighet borde anlägga en damm i ett hörn av sin trädgård. Om inte annat för fåglarnas skull.
Även den minsta jordplätt rymmer en liten vattenspegel. Om man sedan anskaffar en dammpump och skapar en liten ”bäck” ökar trivselfaktorn med ett rogivande porlande. Lite cirkulation håller vattnet friskt även under de varmaste sommardagar, dessutom utvecklas inte mygglarver i en damm med rinnande vatten.  En pump håller, åtminstone en del av dammen, isfri på vintern och tillgång på vatten är lika viktigt året om.

Det finns gott om böcker som beskriver hur man, mer eller mindre avancerat, anlägger en damm. Om vi bara skall tänka på fåglarna och inte har ambitionen ”näckrosdamm” så blir det både billigt och enkelt.

En fågeldamm behöver inte vara stor, en kvadratmeters vattenyta kan räcka, och en djuphåla på ca en halvmeter i mitten där dammpumpen skall ligga. Kanterna skall vara grunda och plana så stenar ligger kvar. Om vi väljer att skapa en liten bäck, eller bara låter vattnet cirkulera i dammen är en ambitionsfråga, men glöm inte det rogivande porlet.

Dammduk är att föredra före prefabricerade plastdammar eftersom de senare begränsar fantasin och ofta är djupa ända ut i kanterna. Dessutom blir dammduk billigare.

Tänka på är placeringen. En lugn plats och helst med lite buskar eller annan växtlighet intill, men väl synlig från ett fönster det har vi glädje av på vintern. Om dammens vatten blir grönt och ogenomskinligt på försommaren så struntar fåglarna högaktningsfullt i det, så det kan vi också göra. Vattnet klarnar normalt mot sensommaren utan massa dyra algborttagningsmedel.

Det finns bara en sak som är mycket viktig att vi tänker på när det gäller anläggandet av en fågeldamm, det är barnen. Finns det barn i grannskapet så måste vi tänka på dammens utformning ur ett riskperspektiv. Men det är lika viktigt att barn får tillgång till dammen, för det kan trigga naturintresset, en investering för framtiden.

Sjökarby onsdag den 2 januari
Storm i stora delar av landet, enligt SMHI, men mest i Östra Svealand. Det har blåst något förfärligt i natt. Hela huset har ruskat och väggarna knakat och klagat. Vaknat flera gånger och tittat ut, snön for vertikalt under gatlyktans ljuskägla.
I skrivande stund stormar det alltjämt och det är någon minusgrad ute men på grund av avkylningseffekten bör det kännas betydligt kallare.
Nu har strömmen gått igen! Tur att jag hann fixa kaffe.
Koltrastarna sitter och väntar på äpplen så jag halverar några och går ut. Verkligen kallt i vinden. Några stjärtmesar är på besök. Stjärtmesarna blir års och månadskryss. Alla nya arter den här månaden blir ju även årskryss så klart.

Jag har tre listor. Först är det månadskryss, gäller bara Uppland, sedan årskryss för Uppland och årskryss för hela Sverige. Föra året, när jag var nere i Skåne i senare hälften av februari, kunde jag notera sånglärka, tofsvipa och massa annat trevligt som övervintrade där. Några månader senare när vårfåglarna, som primörer, anlände hit upp till mina latituder var de redan på listan. Det var inte så roligt. Där av anledningen till två årslistor. Detta innebär att varje ny art i januari måste noteras på tre listor. Kanske lite nördigt men kul.

Fågeldammen är tillfrusen och ingen råk i ”bäckens” mynning, som det brukar vara. så nu är det slutbadat tills strömmen är tillbaks och vattnet åter kan porla ner mellan stenarna.
Vi lastar in motorsågen och det nödvändigaste i bilen och åker till stugan. Glömmer handkikaren hemma, hur är det möjligt, känner mig handikappad och naken.
Träd har fallit över vägarna på många platser. Det är nu hjälpligt åtgärdat men vid Stångberga får vi kryssa mellan stammarna.
Vi stugan är det givetvis ingen ström så det blir att elda i kaminen. En stor gran hotar att falla över våran bastu, men den vilar hjälpligt mot några mindre träd än så länge. Granen står på grannarnas tomt, de som bor i Alaska, så det är inte läge att ta kontakt och informera just nu. Det är med oro vi ser hur granen rör sig och hur rotvältan gapar upp och ner i vindbyarna. Jag säkrar granen med rep och en handvinsch

Utsund torsdag den 3 januari
Det har mojnat, alldeles tyst ute. Ingen ström ännu. Det har varit en orolig natt, har mest tänkt på granen. Men det kommer att ordna sig. Efter att vinschat upp granen till någorlunda stående position kan jag fälla den i en säker riktning. Känns skönt.
På eftermiddagen åker vi till Grisslehamn för att handla fisk och äta en bit mat. Det är en spökby vi kommer till. Inte en människa syns till, inga ljus i fönsterna, som om alla har blivit evakuerade. Stannar till vid Österhamnen och kollar av fågelläget. I hamnbassängen ligger mest gräsänder men även en storskrake och ett tiotal viggar. I ett buskage bakom sjöbodarna brukar det vara gråsparv, och visst sitter det en och kvittrar där. Gråsparven börjar bli en riktigt exklusiv art så det är trevligt att de finns kvar här.
Klockan 17.30 kommer strömmen till baks och livet kan återgå till det normala.