Vad som döljer sig under jordmassorna vill vi nog helst inte veta, tänker jag när jag tar mig fram på en isig gångväg nedanför en före detta gigantisk soptipp.
Hagby ekopark ligger intill en nu fungerande återvinningscentral och förmodligen har den ursprungliga deponiverksamheten aldrig upphört utan bara övergått till något mer hållbart.
En gång i tiden var här en ”onyttig” våtmark som mellan 1948 och 1995 fylldes upp med 3 miljoner ton avfall. Det står på deras hemsida, ”SÖRAB har i samarbete med många engagerade och miljöintresserade människor skapat denna ekopark för att rena och återlämna den till naturen”. Vad har man återlämnat? Tänker jag. Inte en våtmark, utan ett nu mera av jord, lera och slam övertäckt sopberg.
Men varför vara så kritisk. Här har planterats tall i en del av parken. Buskar och snår har invaderat andra delar till glädje för trastar och andra som tycker om bär. En å från Vallentunasjön rinner i kanten av reservatet och här växer sälj, björk och al, och är ett tillhåll för bäver.

Här i ekoparken kan man alltid finna något av intressant i fågelväg, så det är oftast värt ett besök.
I dag är vädret inte så uppmuntrande vare sig för fåglar eller ornitologer, grått, disigt och en temperatur runt nollan. Riktigt råkallt med andra ord.
Jag möts av några gulsparvar och grönfinkar redan vid parkeringen. Ibland kan man få se riktigt stora flockar av båda arterna, men inte i dag.
Vid de två fågelmatningarna håller mesar, koltrastar och pilfinkar till. De senare trivs bäst vid Anders A : s fågelmatning som ligger inträngd i en risig dunge.

Dagens höjdare får väl vara en bofinkshanne, som visar sig på tub avstånd. Ren tur att jag får se honom.
I västra änden av parken, med utsikt mot avfallsanläggningen, syns hundratals med kajor och i kajflockarna även några kråkor. Vid andra tider på året brukar det vara gott om vitfågel runt avfallsanläggningen, men i dag ser jag bara några gråtrutar.
Jag träffar Angarnsgruppens ordförande med fru, och efter ett kortare samtal går vi och tittar efter en vattenrall som rapporterades i går intill vägbron. Men det blir inge rall i dag. Ån är inte tillfrusen så det finns långa sträckor för en vattenrall att gömma sig.
Det jag saknar vid det här besöket är övervintrande rödhakar, de håller oftast till vid fågelmatningarna. Stenknäck och gärdsmyg syns inte heller till. Vattenrall rapporteras årligen men även kungsfiskare har förekommit.

Nertecknat:
1. gulsparv (Emberiza citronella) Endast några få
2. grönfink (Chloris chloris) Allmän, men de riktigt stora flockarna saknas
3. blåmes (Cyanistes caeruleus) Den vanligaste mesen vid matningarna
4. talgoxe (Parus major) Vanlig vid matningarna
5. koltrast (Turdus merula) Ett tiotal runt matningarna
6. pilfink (Passer montanus) Gott om vid Anders A :s matning
7. entita (Poecile palustris) 1 ex. noterat
8. skata (Pica pica) endast en observerad
9. bofink (Fringilla coelebs) 1 ex. Hanne
10. björktrast (Turdus pilaris) Minst 12 ex. Utspridda i västra änden av parken
11. kaja (Corvus monedula) Uppskattar antalet till ca 200 st.
12. kråka (Corvus cornix) Betydligt färre än kajorna men ingår i samma flockar
13. gråtrut (Larus argentatus) Endast några få