”Örnkollen” skulle rubriken för utflykten kunna vara eller ”två livskryss” som skulle ge en mer personlig tusch på händelsen. Det senare skulle dessutom avslöja vilka stora luckor jag har i mitt fågelskådande.
Jag har långt ifrån sett alla arter som ska häcka, övervintra eller passera Sverige, om jag får uttrycka, på ett naturligt sätt. Det kan vara skälet till att jag inte har något större behov att åka land och rike runt för att kryssa rariteter som navigerat fel. Det finns så mycket annat kvar att uppleva.
Det blev en utvikning, nu åter till exkursionen. Jag har aldrig sett en kungsörn och den står högt på min önskelista, därför anmälde jag mig till ”Örnkollen” i år, som arrangeras av Angarngruppen.
Vi samlas klockan 07.30 i Vallentuna, för att i uppfyllda bilar åka till Hårby vid Hjälstaviken.

Solen har just kommit upp över horisonten men döljs delvis i låga moln. Det känns ruggigt när vi strömmar ut ur bilarna med kikare och tuber för att spana av omnejden. Jag brukar sällan frysa, men nu gör jag det redan efter några minuter.
Vad vi förväntar oss att finna just här vet jag inte riktigt men kråkor, kajor och en ensam fasan blir inledning på dagens exkursion och på långt håll kan vi också se en fjällvråk som sitter och bidar sin tid i morgonljuset. För mig skulle vråken kunna passera som en ovanligt ljus ormvråk. Avståndet är som sagt långt och rinnande ögon förbättrar inte bilden.

Nästa anhalt blir vid Biskopskullas kyrka. Med utsikt över fälten och bakomvarande skogsrand intar vi det medhavda kaffet intill kyrkomuren, medan vi samtidigt spanar av trädtopparna efter örn.
Ute på gärdet nedanför oss ser vi en grupp rapphöns. Vid första anblicken är det en mörk fläck som, även genom tuben, kan tas för en framsmält plogtilta som sticker upp ur snön. När jag stirrat en stund, ser jag hur jordklumpen ändrar form och snart kan jag även urskilja enskilda individer.
Rapphönsen blir mitt första livskryss i dag. Jag har troligen sett rapphöns för mycket länge sedan, men det var i ett annat, och mindre fågelfixerat, skede i livet.
Hur de mer erfarna kan urskilja alla individer i de mörka fläckarna övergår mitt förstånd men i Artportalen rapporterades senare 16 rapphöns.
Ingen örn, även om en ljusare fläck i en av granarna får pulsen att stiga för några av oss. Själv är jag mer en nöjd med rapphönsen, en riktig höjdare. En ensam råka tillsammans med en flock kråkor borta vid en gård, är inte helt fel det heller. Får väl betraktas som en primör för året.
Vi fortsätter till något som kallas Rydaladan. Här ser vi havsörn tillsammans med kråkor och korpar ute på en åker. Efter en stunds väntan, i en grantopp, långt bort på andra sidan fälten sitter äntligen mitt livs första kungsörn.

Tar fram kameran och monterar på teleobjektivet. Tar en serie bilder som jag på förhand vet inte blir något, men den mörka fläcken uppe i tallen är i alla fall mitt livs första kungsörn.
Nu skulle jag kunna åka hem, bättre kan det inte bli. Tur att inte den möjligheten står till buds för då hade jag missat en mycket vacker fjällvråk. Det var till och med två fjällvråkar, men en var som sagt otroligt grann.
Vi stannar till på ytterligare ett par platser i området innan färden går mot Uppsala.
Långt ifrån alla har sett hökugglan i kanten av Åriket. Och inte långt från hökugglans tillhåll, vid ett reningsverk, övervintrar en forsärla.
Hökugglan sitter i en stolpe och låter sig beskådas en stund. Forsärlan är mer svårflörtad. Många får aldrig se den men jag har tur att ha blicken åt rätt håll när den flyger mellan två slamavskiljning dammar.
Skymningen smyger på oss, klockan är redan halv fyra, så det är hög tid att avsluta en givande dag.