I dag skriver vi den 1 februari. En ny dag en ny månad, en dag som är tre minuter längre än i går. En ny månad betyder att jag kan börja fylla nästa kolumn i en av mina obs-listor. ”Månadslista för Uppland 2019 (utom Stockholmsström)” är rubriken.

Varför inte Stockholmsström? Jag skulle också kunna lägga till Lötsjön och Rockstasjön. Jag har inget emot någon av platserna, men ett besök skulle täcka nära hälften av en vintermånads förväntade arter. Vad skall jag göra sen? Men om jag ikläder mig fågelfotografens mantel så är nämnda platser utomordentligt trevliga. En skrattmås i vinterdräkt är precis lika vacker på Stockholmsström som ute vid Sennebyhaken.

En doft av nybryggt kaffe kommer från köket, den första muggen på morgonen är alltid bäst. Ännu mörkt utanför fönstret och det enda jag ser är spegelbilden av en morgonrufsig naturromantiker, med ett lätt dyslektiskt handikapp, som knackar frenetiskt på sin dator. Kämpande med kommateringen för att få flyt i texten och ägnar ständigt Words rättstavningsprogram en varm tanke. Men skriva, kan han inte låta bli.
Medan jag funderar på om de sista meningarna verkligen ska stå i min blogg, kan jag se de första koltrastarna jaga varandra under ormhasseln. Äppelhalvor är utlagda så det räcker åt alla men det skall ändå bråkas.
En ekorre har ockuperat fröautomaten så gråsiskor och pilfinkar, som nu har anlänt, får hålla till godo med det som faller ner på backen medan blåmesen sitter lugnt och väntar i häggmispeln.
Ekorren är mycket regelbunden, kommer alltid vid den här tiden men stannar bara en halvtimme. Vad gör den resten av dagen?

Gryningsljuset har övergått till full dager och kaffet har svalnat i muggen. Innan jag stänger ner datorn skriver jag in det nionde februarikrysset, en steglits, som inspekterar matplatsen men sedan drar vidare.