Ingen skidtur i dag, snön har blivit kram i det fuktiga gråvädret, men en långpromenad med kikare och kamera som sällskap går det också.
Ute på ängen mellan Sjökarby och Gillmyra sitter en varfågel. Avståndet är långt, ser ut som en snöklump i toppen av ett buskage. Skulle lätt kunnat ha passerat som snö, för buskar och träd är draperade i vitt efter de senaste dagarnas snöfall. Varfågel! Trevligt, och ett oväntat möte, har inte sett en varfågel här på många år.

Går upp mot Kvarnudden. Kollar av hur det ser ut med isläget i bäcken som rinner från Drängsjön. Alldeles för lite vatten, tillfruset överallt utom nedanför dammen. Här borde det vara möjligt att se strömstare och gärdsmyg, åtminstone gärdsmyg, men bäckravinen är fågeltom, kan jag konstatera från min observationsplats vid dämmet.
Följer en upptrampade häststig genom ett tätt barrskogsområde, och det slår mig hur tyst det är. Snön dämpar alla ljud effektivt och om något hörs, är källan till ljudet mycket nära. Ett enda svagt ”siss”, en kungsfågel? Står stilla, länge, en rörelse i ögonvrån. Det är bara lite snö som lämnade en gren, men där är den, den lilla granlusen. Så kan det vara, man måste ha lite tur att blicken är på rätt plats i rätt sekund. För en kungsfågel har aldrig tid att vänta in en ouppmärksam betraktare. Den skall hinna sätta i sig kopiösa mängder spindlar och insekter under den korta vinterdagen, för att överleva en lång kall natt. Ett konststycke, när man bara väger ca 5 g. och har en kroppstemperatur på över 40°C.
Jag går vidare medan jag tänker på de sjutton minusgraderna som rådde här om natten. Ett under att en sådan liten varelse kan överleva.
När jag åter närmar mig Sjökarby så tilltar fåglalåten, ännu lite diskret, men blåmesar, talgoxar, domherrar, ja alla vill de bidra till kören som talar om att dagarna blir ljusare. I en hög asp sitter inte mindre än 6 stycken stenknäckar, tillsammans med en handfull domherrar. Har aldrig sett så många stenknäckar samtidigt tidigare.

Antecknat under hela promenaden:
1.   blåmes (Cyanistes caeruleus) Noterad.
2.   talgoxe (Parus major) Noterad, färre än blåmesarna
3.   kråka (Corvus cornix) Max 10 st. på ett ställe
4.   korp (Corvus corax) 1 ex. överflygande vid ängen
5.   varfågel (Lanius excubitor) 1 ex. på ängen
6.   skata (Pica pica) Noterad
7.   koltrast (Turdus merula) Noterad. Alla vid bebyggelse
8.   grönfink (Chloris chloris) Tot. 20–30 st. De flesta vid bebyggelse
9.   nötväcka (Sita europaea) Några få hördes
10. kungsfågel (Regulus regulus) 1 ex. Tät barrskog
11. nötskrika (Garrulus glandarius) 2 st. i Sjökarby
12. stenknäck (Coccothraustes coccothraustes) 6 st. i Sjökarby
13. gulsparv (Emberiza citronella) Ca 10 st.
14. gråsiska (Acanthis flammea) Ca 20–30 st.