Turkduvan en sen invandrare

I torsdags var jag ute och skådade fågel i norra Roslagen bland annat vid Sennebyhaken och Nothamn. Fin utflykt med alfågel och tobisgrisslor. I förbifarten blev det också ett stopp i Älmsta.
Älmsta har under några år hyst en liten population av turkduvor. De har rapporterats från olika platser i byn men senaste tiden från Kanalvägen.
När jag ändå hade vägarna förbi så varför inte försöka få en glimt av en turkduva. Ett årskryss är ju värt lite engagemang.
Hinner knappt komma ur bilen innan jag hör duvans sång, om man nu får kalla duvors tutande för sång. Men var är den? Det märkliga med duvor är, gäller även ringduvan, att det är stört omöjligt att bestämma hur långt bort den sitter, men med åren har jag lärt mig att de är närmare än vad man tror. Jag rör mig i sidled och kan konstatera från vilket träd ljudet kommer. Det tar en liten stund innan jag finner duvan sittande i trädets mitt. Inte fotograferingsläge precis. Nu är det bara att vänta.

Inget drömläge för fotografen men blandningen av diffust och skarpt borde tilltala en akvarellmålare
Eller så vill man inte samarbeta

Turkduvan flyttar på sig till andra sidan trädet. Jag gör det samma och nu blir det bättre ur fotografens synvinkel.

Efter att duvan flyttat till andra sida trädet hittar jag en glugg i grenverket

Plötsligt sitter det två på samma gren. Kan det bli bättre? Ja de kunde ju suttit närmare varandra, så hade den förargliga kvisten inte varit i vägen.

Plötslig kommer maken (eller makan) Ur fotografisk synpunkt hade det inte gjort något om de suttit närmare varandra. Men man kan inte få allt.

Mina första turkduvor såg jag på Vattenverksvägen i Malmö våren 1971. Visst var de vackra, men jag minns att lätet gjorde det starkaste intrycket. Jag har hört och sett turkduvor många gånger sedan dess, främst i Skåne, men just det första mötet sitter inpräntat på näthinnan. Men så är det väl med många fågelmöten när jag tänker efter.
Mina duvor lämnade snart grenen och flög in på en villatomt, och jag hade vett nog att inte följa efter.

Turkduvans historik:
Turkduvan lär kommit från Indien men den första etableringen i Europa var i Istanbul på 1700-talet. Spridningen västerut gick till en början mycket långsamt men under första hälften av 1900-talet ökade spridningstakten mot nordväst. Första observationen i Sverige var 1949, vid Råö i Halland och sedan, redan 1951, konstaterades den första häckningen i Harlösa by nära Krankesjön i Skåne. I Uppland sågs den första turkduvan vid Hjälstaviken 1957 och året därefter sågs en på Gräsö. En häckning konstaterade i Uppsala 1959 och det lär vara den första noterade häckningen i Uppland.
Turkduvan häckar uteslutande i närheten av bebyggelse och är troligen helt beroende av människan, framför allt på vintern. Det svenska beståndet beräknades till drygt 2500 par i slutet av 1980-talet, var av ca 50 par i Uppland.
Turkduva Streptope’lia decao’cto (Frivaldszky 1838)
Streptopelia från grekiska streptos = vriden, syftar på halsfläcken. Pelia eller peleia, grekiskt ord för duva. Decaocto är ljudhärmande. Kommer från grekiskan.
Det svenska namnet turkduva användes första gången av Svärdson m.fl. (1950) Kommer från tyskans Türkentaube. Namnet påtalar var ifrån duvan har spritt sig i Europa.

Underlag till faktauppgifter kommer från:
Curry-Lindahl, Kai. m.fl. Våra fåglar i Uppland.
Fredriksson, Rickard Tjernberg, Martin. Upplands fåglar -fåglar, människor och landskap genom 300 år.
Svensson, Sören. m.fl. Svensk fågelatlas.
Ekblom, Lars. Svenska fåglars vetenskapliga namn.
Tyrberg, Tommy. Svenska fåglars namn, ursprung, historia och innebörd.