Angarnsjöängen söndag den 17 februari

Klart till halvklart, någon minusgrad på morgonen och plus 4°C fram på dagen. I dag känns det verkligen som vår. Men det här vädret i februari ger en del smolk i glädjebägaren eftersom vi vet att varma vintrar blir allt vanligare på grund av att vår jord mår dåligt och har feber.

På väg mot Rökarbacken. Den lilla snö som finns kvar är hård efter natten kyla

Det talas mycket om klimatångest nu, jag kan ana vad det är men känner ingen, är troligen för gammal. Det jag däremot känner är vemod och ibland maktlöshet. Vemod när jag tänker på det som håller på att ske och maktlöshet mot oförstånd, och än värre likgiltighet.

Diken har åter fyllt upp efter sommarens och höstens torka. Det bådar gott inför våren

Jag går efter stängslet på Örstaåkern, från Rökarbacken mot Byksbergsdungen. Har just varit och räknat sångsvanar och grågäss från Rökarbacken. Till vänster, ute på det oplöjda fältet rastar minst åttio björktrastar och bland dem fem starar. Men där är även några mindre fåglar som jag inte kan få till annat än hämpling eller vinterhämpling. Hinner inte se dem tillräckligt bra innan de drar iväg. Lite irriterande för vinterhämpling saknar jag som ”livskryss”.

Nu värmer solen på ryggen och det porlar i dikena, det kunde lika gärna vara i slutet på mars. Kan inte släppa tanken på hur vi fungerar när det gäller så besvärliga frågor som miljö, klimat och förlust av mångfald. Det måste till politiska beslut säger vi, och så har vi lämpat över ansvaret på någon annan. Så är det, men politiker kan bara fatta politiskt gångbara beslut, beslut som har acceptans hos folket. Annars blir det oreda (gula västar) och tomma slag i luften. Så nu är ansvaret tillbaks på oss gräsrötter. Nu blev det plötsligt knepigt, för det är betydligt svårare att gå ut och ena oss runt något vi vill ha, än något vi inte vill ha. Om en majoritet av befolkningen skulle ställa upp bakom plakatet, ”Vi vill ha högre levnadsomkostnader för en bättre miljö” så vore det inte svårt att vara politiker.

När jag närmar mig Lundby dike ser jag årets första tofsvipa. Hade nästan förväntat mig tofsvipor en dag som i dag. Det skall visa sig, att inte mindre än tre tofsvipor håller till ute på Årsta åkern tillsammans med kråkor och kajor.

Nerskrivet:
1.    skata (Pica pica) Noterad.
2.    kaja (Corvus monedula) Noterad.
3.    kråka (Corvus cornix) Noterad.
4.    sångsvan (Cygnus cygnus) 14 stycken på åkern bakom Rökarbacken.
5.    björktrast (Turdus pilaris) Minst 80 stycken på Örstaåkern.
6.    grågås (Anser anser) 12 stycken på Örstaåkern.
7.    stare (Sturnus vulgaris) stycken som mest samtidigt. Årstaåkern.
8.    talgoxe (Parus major) Noterad.
9.    steglits (Carduelis carduelis) 5 stycken vid Midsommarberget.
10. gulsparv (Emberiza citronella) 8 stycke vid Byksbergsdungen.
11. grönfink (Chloris chloris) 2 st. vid Byksbergs dungen. Hör många fler.
12. tofsvipa (Vanellus vanellus) 3 stycken på Årstaåkern.
13. Blåmes (Cyanistes caeruleus) Noterad.
14. Korp (Corvus corax) 2 stycken över Midsommarberget.
15. kungsfågel (Regulus regulus) 1 ex. bakom Midsommarberget.
16. koltrast (Turdus merula)