I dag skriver vi den 17 mars, en ur vädersynpunkt högst oangenäm dag, någon plusgrad och snöblandat regn. Tanken var att gå ner på ängen som ligger ett par hundra meter från husen där vi bor. Men det får bero tills vädergudarna kommer på bättre tankar. Men till dess kan väl en presentation av lokalen vara på sin plats.

Ängen, som jag döpt till Gillmyra äng, ligger inklämd mellan en stundtals hårt trafikerad väg och några hästgårdar. Halva ängen är en klövervall som slås tre gånger per sommar, resten, cirka 9 ha, är ”skräpmark” där det bara växer tistlar och älgört. Den ur mångas ögon, triviala marken genomkorsas av diken, troligen efter ett uppgivet försök att förvandla myr till åker. Här växer täta salix bestånd, bredkaveldun och gul svärdslilja och lite annat som bryter av mot den täta älgört mattan.

Det skulle ta rätt många år innan jag upptäckte ängens potential ur ett ornitologiskt perspektiv, och det var fram för allt mängden buskskvättorna som väckte mitt intresse.
Jag tror det finns gott om blöta tuvängar runt om i landskapet som kan vara lika intressanta, men om de inte ligger i anslutning till någon känd fågellokal besöks de sällan av ornitologer, eller ännu värre, ligger de i ett oskönt område med trafikleder, tät bebyggelse mm. då bryr vi oss över huvud taget inte.

Den här ängen är min vardagslokal. Besöker den flera gånger i månaden året om och under vår och höst betydligt oftare.
Någon vecka efter att de första primörerna har rapporterats från Angarnsjöängen, har jag dom här. Några stannar, men de flesta drar vidare.

Nu i mitten på mars rastar starar, tofsvipor och lärkor, de senare stannar även för att häcka. Grågässen flyger oftast bara över, medan tranor och sångsvanar gärna går ner på vallen.
Snart kommer enkelbeckasiner och ängspiplärkor, men ingen av dom stannar någon längre tid. I de vattenfyllda dikena rastar grönbenor och ibland även krickor.

Bland häckande fåglar har jag redan nämnt buskskvättan och sånglärka, men även törnsångare, ärtsångare och näktergal hörs från flera håll.
Under flera somrar har även hörts kornknarr men den är inte årsvis.
Om törnskatan häckar vet jag inte, men på sensommaren är de mycket vanliga och det är spännande att följa deras jakt på insekter.

På vintern känns det oftast väldigt tomt ute på ängen, men under snön lever vatten- och åkersork i all välmåga. Fjällvråk och varfågel är inte ovanligt och den senare stannar ofta till slutet av mars.

Det är inte bara jag som tycker att den här ängen är intressant. Tidiga mornar lurpassar räven på någon sork uppe på vallen. Vi ses ganska ofta och hon, jag tror det är en hon i alla fall, håller koll på mig, och så länge jag inte passerar en för mig osynliga gränsen, nosar hon lugnt vidare. Efter en lyckad jakt lägger hon sig ofta uppe i skogskanten och smälter maten.

Observerade fåglar på och intill Gillmyra äng. Har här uteslutit de vanligaste arterna, som t.ex skata med flera.

sångsvan (Cygnus cygnus) Rastande och överflygande
gräsand (Anas platyrhynchos) Födosöker i dikena. Ingen häckning har konstaterats.
kricka (Anas crecca) Rastar, inte så vanligt.
fasan (Phasianus colchicus) Ganska vanlig.
kornknarr (Crex crex) Hörs inte alla somrar.
gråhäger (Ardea cinerea) Födosöker i dikena. Ses sporadiskt.
brun kärrhök (Circus aeruginosus) Jagar över tuvängarna och intilliggande hagar, inte vanlig.
ormvråk (Buteo buteo) Ses dagligen över lokalen.
fjällvråk (Buteo lagopus) Oregelbunden vintergäst.
sparvhök (Accipiter nisus) Ses sporadiskt.
tornfalk (Falco tinnunculus) Sällsynt gäst
lärkfalk (Falco subbuteo) Ses ganska ofta. Häckade troligen i närheten 2018.
trana (grus grus) Rastar regelbundet på våren. 2018 noterades trana även på sommaren.
tofsvipa (Vanellus vanellus) Rastar regelbundet på våren.
grönbena (Tringa glareola) Ses inte ofta.
skogssnäppa (Tringa ochropus) Födosöker intill dikena. Hörs oftare än syns.
enkelbeckasin (Gallinago gallinago) Rastar regelbundet.
Skrattmås (Chroicocephalus ridibundus) Födosökande på vallen och i hagmarkerna, oftast efter regn.
fiskmås (Larus canus) Födosökande.
silltrut (Larus fuscus) Överflygande.
gråtrut (Larus argentatus) Vanlig, födosöker som skrattmås och fiskmås.
ringduva (Columba palumbus) Mycket vanlig, oftast överflygande.
gök (Cuculus canorus) Hörs från ängen.
tornseglare (Apus apus) Vanligt förekommande.
gröngöling (Picus viridis) Hörs från närliggande gårdar.
större hackspett (Dendrocopos major) Kommer ofta ut på ängen och söker föda i torra buskage.
sånglärka (Alauda arvensis) Vanlig, häckar inom lokalen.
ladusvala (Hirundo rustica) Mycket vanlig. På eftersommaren kan ett hundratal jaga över ängen.
hussvala (Delichon urbicum) Betydligt ovanligare än ladusvalan.
ängspiplärka (Anthus pratensis) Större flockar kan rasta på våren.
sidensvans (Bombycilla garrulus) Vintergäst, i torrare enbuskmarker i anslutning till ängen.
näktergal (Luscinia luscinia) Bra år kan det sitta 3 sjungande näktergalar, men oftast bara en.
stenskvätta (Oenanthe oenanthe) Vanlig i torrare partier i omgivningen.
buskskvätta (Saxicola rubetra) Karaktärs art på ängen.
björktrast (Turdus pilaris) Vanligast som rastande men några få syns övriga tider på året.
svarthätta (Sylvia atricapilla) Hörs från omgivande lövskog.
törnsångare (Sylvia communis) Häckar på ängen. 4 – 5 sjungande hannar.
ärtsångare (Sylvia curruca) Flera sjungande hannar.
gräshoppsångare (Locustella naevia) Hördes sommaren 2017
busksångare (Acrocephalus dumetorum) Hördes 7/7 2017 ett par hundra meter från den lokal jag kallar ängen.
varfågel (Lanius excubitor) Regelbunden vintergäst.
törnskata (Lanius collurio) Vanlig på eftersommaren.
korp (Corvus corax) Ett stationärt par som håller till i omgivningen.
stare (Sturnus vulgaris) Vanlig som rastande på våren, men några häckar i närheten.
gråsparv (Passer domesticus) Noteras, men är sällsynt.
steglits (Carduelis carduelis) Sporadisk till vanlig.
sävsparv (Emberiza schoeniclus) Rastande, bara några få observationer.
gulsparv (Emberiza citronella) Noteras sporadiskt, vanligast på våren.