Solen har sjunkit ner bakom skogsranden i väster och färgar underkanten av kvällsmolnen i rosa. Det är alldeles stilla, och marsdagens blygsamma värme dröjer sig kvar en liten stund till. Det är en perfekt kväll för mitt syfte, en kväll som kan bjuda på så mycket mer.
Jag sitter på ett högt berg, en landtunga som skjuter ut i Mälaren, med ett vattenlandskap i norr och vidsträckta åkrar i söder. Berget har en gång bebotts av människor. Här låg en befäst stormansgård och de stora stenblocken i sluttningen vittnar om fornborgens murar. I en skyddad vik i öster kan jag föreställa mig långbåtar uppdragna på stockar i väntan på att isen skall släppa från stränderna.
Stigen upp på berget som slingrar mellan sten och hasselsnår nyttjades kanske av människor redan på vendeltiden, och det måste ha varit ett tungt slit för trälarna att bära upp allt som erfordrades på en gård.

Då, 500 till 600 år in i vår tideräkning var här tämligen kalt från buskar och träd, kanske av strategiska skäl men framför allt på grund av hårt bete. Men nu mera är de mindre branta delarna av berget täckta av en tät hasselskog som flyter ner för sluttningarna och stoppas upp av en alridå närmast vattnet. Och ovan branterna har ek och tall fått fäste till glädje för örn, korp och andra predatorer som önskar lite koll på sjöfågelns förehavanden.

För många år sedan hörde jag en berguv här, och eftersom det har gått ut en uppmaning att inventera alla tänkbara lokaler passande berguv, har jag tagit mig hit för att lyssna. Och som sagt det är en förträfflig kväll, alla ljud bär långt och jag kan höra ändernas lågmälda träta och skrattmåsarnas mer högljudda käbbel långt ute på fjärden.
Ljuset dröjer sig kvar här uppe, långt efter att de skogklädda omgivningarna sänks i mörker. En taltrast på andra sidan viken tystnar medan koltrasten som tidigare sjöng helt nära, flöjtar till men tystnar snabbt, som om den kommit till insikt att nu är det för mörkt för sång.

Ute på vattnet har änder och måsar kommit till ro men en ljusstrimma skär genom den svarta vattenspegeln och avslöjar en knipa som inte bestämt sig för på vilken iskant natten skall tillbringas.
Efter ytterligare en timme och två apelsiner, packar jag ner sittunderlaget och drar mig ner för berget. Nej det blev ingen uv i kväll, trots branta berg och utmärkt väder, men en fin kväll är belöning nog.