När Jeanna Oterdahl skrev ”Har du sett herr Kantarell, bort i enebacken” Hur tänkte hon då? Det är tankar som kommer till mig när jag med kikaren runt halsen och svampkorgen i handen, sakta strövar fram i skogen inte långt från stugan. Vanligt vis kommer vi bara ihåg den första versen i visan, som vi lärde oss som barn, men hela visan på sju verser handlar om familjen kantarell med sina trätor och uppfostringsmetoder. Visans slut är lite väl dramatisk för då… ”Stackars pappa Kantarell puttrat i en gryta” Och till slut ”Men som läcker sommarmat hamna alla på ett fat”. Men hur tänkte hon, frågar jag mig igen, har aldrig sett kantareller i en enebacke.

Men här finns dom, riktigt många på sina ställen, framförallt på fuktiga lokaler i tät skuggande skog . Det måste ha varit en gynnsam sensommar, inte för torrt, men varmt. Inte bara kantareller har gynnats, även gul- och svart trumpet, men dem går jag bara förbi i dag. På varje ställe lämnar jag alltid kvar några svanpar, en vana jag har sedan barnsben. Det kanske inte blir de finaste exemplaren som blir kvar, får jag väl erkänna, men det känns bra, ett slags hänsyn som förmodligen inte har någon betydelse för svampen.

Att plocka svamp har inte alltid varit populärt. Anders Hirell som skrev ”Den svenska matsvampens historia” Berättar att det fanns tider då svensken hellre åt hästbajs än kantareller. Inte ens under nödåren på 1860-talet kunde myndigheterna få vanligt folk att äta svamp. Annat var bland adel och kungar. På slott och herresäten var svamp inte en ovanlig ingrediens till taffeln. Karljohanssvampen är väl ett bevis på detta.

I Kårsta, där jag växte upp, var det så gott om svamp att folk kom långväga för att få del av överflödet. På Stockholm-Rimbo Järnvägsaktiebolag lär det ha chartrats specialtåg från Östra station med svampälskande stockholmare som släppes av på skogen uppe vid sjön, Sparren, för att sedan hämtas mot kvällen. Men det var långt före min tid.

Tillbaks till nuet, med en kantarellfylld korg går jag hem och rensar så mycket att det räcker till en kantarellsmörgås, en kulinarisk höjdare enligt mig. Det skall vara en limpsmörgås med smörstekta kantareller, lite peppar, salt och en finhackad gul lök. Kantarellerna skall ätas varma på smörgåsen och en god öl till anrättningen gör inte det hela sämre.