Ugglemötet jag nu skall berätta om skedde vid Toftinge, inte långt från Älmsta i Norrtälje kommun. Den här hökugglan rapporterades första gången den 2 november. Sedan har ett tiotal rapporter strömmat in på Artportalen.
Den 12 november, när jag ändå hade ett ärende till Älmsta för att bunkra fågelfrö, passade jag på att åka bort till Toftinge. Vädret var erbarmligt, med duggregn och dis. En dag som över huvud taget inte ville bli ljus. Det enda jag såg var två ormvråkar som satt i några björkar intill ån och ett trettiotal sångsvanar på en åker. Att få se en ljusspräcklig uggla i det här vädret när allt var målat i sju nyanser av grått, var bara att glömma, och det var ju inte säkert att den fanns kvar heller.
Dagen efter, luciadagen, var det bättre väder. Molntäcket var lite tunnare och även om inte solen syntes så var det betydligt ljusare än i dagen innan, och det bästa av allt, det regnade inte.
Eftersom jag skulle fara hem från stugan och ändå skulle passera Toftinge var det självklart att ge hökugglan ytterligare en chans. Jag stannade bilen i en parkeringsficka ovanför backen, med utsikt över dalgången och det område där enligt beskrivning ugglan har hållit till.
Såg ingen hökuggla men kajorna betedde sig lite konstigt i närheten av en tät gran cirka 300 meter bort. Det måste vara något som irriterar dem.
Med kikaren runt halsen stövlade jag iväg och höll noga blicken på granen. Kajorna ledsnade och drog innan jag kommit halvvägs. Väl framme kunde jag inte se något intressant i granen. En flock sidensvansar lyfte från en björkdunge och när jag vände mig om för att se vart flocken skulle ta vägen, satt hökugglan plötsligt bara där på en el-ledning och stirrade på mig.
Bra kameraavstånd, men avståndet till kameran var lite längre. Den låg i bilen och dit var det som sagt minst 300 meter. Tillbaka till bilen, man kunde ju hoppas att den satt kvar en stund. Önsketänkande – för när jag var tillbaks hade ugglan flugit in i en lövskogsdunge en bra bit bort. Hann ta några bilder innan den lämnade platsen. Med några snabba vingslag kom den glidande ner i en djup båge, innan den åter for upp i en grov sälg. Betydligt närmare. Bara att tacka. Det blev ytterligare några bilder, men jag såg på monitorn att de blev alldeles för mörka. Hann inte ställa om kameran innan ugglan lutar sig framåt och lämnade sälgen, för att den här gången glida upp i en stolpe bara 20 meter från mig, och där blev den sittande.
Borde nog köpa en lott i dag, fredag den trettonde, sådan här tur har man bara inte.
Nu blev det massor av bilder och jag hann testa olika inställningar. Eftersom jag stod snett under fågeln hade jag problem med kontrasten mellan den ljusare himlen och motivet.
Det började bli lite enahanda, vad gäller fotograferandet, för hökugglan satt i samma position i minst 30 minuter. Jag hoppades på att den skulle lämna stolpen, så jag kunde få några flygbilder också.
Efter ytterligare 15 minuter slutade ugglan med sitt ständigt vridande på huvudet och fixerade blicken mot en åkerkanten ett stycke bort. Kom igen nu – sa jag högt till ugglan – det börjar bli kyligt att stå alldeles stilla med fingret på avtryckare. Inte vet jag om den förstod vad jag sa, men ugglan lättade från stolpen, kameran smattrade och jag tänkte – nu får jag äntligen åka hem.
Men nej! Ugglan gjorde kort sväng över åkern och återvände till samma stolpe. Den tittade undrande på mig som om den frågar om bilderna blev okej eller ska vi göra om det.
Det blev ingen flygrepris, och efter ytterligare 20 minuter och totalt 246 exponeringar, lämnade jag Hökugglan på sin stolpe
Hökugglor i Uppland
Artportalen har fyllts med rapporter om hökugglor hela höst, och om vi håller oss till Uppland så kom den första rapporten redan de 28 september från Åvasse på norra Gräsö och sedan har det fram till dags datum (16 november) inkommit mer än 650 rapporter. Många rapporter är givetvis på samma fågel men det rör sig om minst 24 individer utifrån den geografiska fördelningen.
Några av hökugglorna har varit kvar på samma ställe nästan hela hösten vilket borde betyda god tillgång på sork och andra gnagare.
Nedan har jag ställt upp en tabell som spänner över 10 år som visar hur många besök av hökuggla vi haft per år. För att få fram ett underlag, granskade jag alla observationer och skalat ner det till en individ per lokal och säsong. Det kändes inte rätt, för en lokal kan ha fått flera namn beroende på observatör, och vissa lokaler ligger så tätt att man kan misstänka att det är samma uggla. Efter ytterligare en granskning av lokalernas geografiska placering kom jag till ett resultat som stämmer ganska bra när man sedan jämför med Artportalens individkartor. Det finns säkert ett både enklare och mindre tidsödande sätt att få fram de här uppgifterna, men det var skojigt och lärorikt.
Mest om fåglar 